Tjänstedirektivet

Uppdaterad: 2016-02-04

EU:s tjänstedirektiv (2006/123/EG) ska göra det lättare för dig som konsument att köpa tjänster från andra EU-länder. Det kan till exempel handla om hantverkstjänster, hushållstjänster eller informationstjänster.

Bild på verktyg och hjälm

Direktivet ska gälla i samtliga medlemsstater från den 28 december 2009. Den 27 december 2009 började den svenska lagen och förordningen om tjänster på den inre marknaden att gälla. Här hittar du nyttig information om vad tjänstedirektivet innebär.

Rätt att köpa tjänster från andra länder

Tjänstedirektivet klargör konsumenternas och företagens rätt att köpa tjänster från andra länder. Medlemsländerna får inte ställa krav som inskränker möjligheten att utnyttja tjänster som tillhandahålls av företag i andra länder eller som diskriminerar mellan kunder på grund av nationalitet eller bosättning.

Vilka tjänster omfattas?

Tjänstedirektivet innehåller en allmän definition av tjänstebegreppet som innebär att det ska röra sig om verksamhet som en tjänsteleverantör utövar mot ekonomisk ersättning. Det finns ingen lista över vilka områden eller yrken som omfattas av direktivets bestämmelser.

Exempel på områden som omfattas är:

  • Underhåll, skötsel och säkerhet
  • Byggsektorn och arkitektverksamhet
  • Fastighetstjänster (till exempel fastighetsmäkleri)
  • Turism (resebyråer, researrangörer och turistguiders verksamhet)
  • Fritidsanläggningar, sportanläggningar och nöjesparker
  • Hotell, restaurang och catering
  • Informationstjänster (till exempel webbportaler, nyhetsbyråer och utgivningsverksamhet)
  • Utbildnings- och fortbildningstjänster som inte bekostas av skattemedel
  • Uthyrnings- och leasingtjänster (till exempel biluthyrning)
  • Hushållstjänster

Vilka tjänster är undantagna?

Ett antal områden är undantagna från direktivets tillämpningsområde som till exempel:

  • Transporttjänster
  • Bemanningstjänster
  • Finansiella tjänster
  • Säkerhetstjänster
  • Vissa speltjänster
  • Audiovisuella tjänster och radiosändningar
  • Elektroniska kommunikationstjänster
  • Tjänster som huvudsakligen finansieras med skattemedel, till exempel sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster
  • Tjänstedirektivet ska inte heller inverka på den internationella privaträtten, i synnerhet inte på regler som garanterar konsumenter skydd enligt lagstiftningen i deras hemländer.

Din rätt till information

För att underlätta för konsumenter och andra tjänstemottagare innehåller tjänstedirektivet bestämmelser vars syfte är att ge god information om leverantörer. Det ger även möjlighet att jämföra tjänster och på så sätt skapa lika villkor för leverantörer från olika länder.

Tjänsteleverantörer måste lämna grundläggande uppgifter om identitet, (namn, rättslig ställning och juridisk form), kontaktuppgifter, registreringsuppgifter, allmänna villkor, pris (om det är fastställt på förhand), försäkringar och garantier.

Om det krävs tillstånd för att bedriva verksamheten måste det också finnas uppgifter om den myndighet som har beviljat tillståndet eller till relevant kontaktpunkt.

På begäran av en tjänstemottagare ska leverantören lämna ut information
om bland annat:

  • beräkningsmetod för priset (om det inte går att fastställa i förväg)
  • uppgifter om leverantörens verksamhet och partnerskap
  • åtgärder för att undvika intressekonflikter
  • information om eventuella uppförandekoder


Bild på hantverkare.Hantering av klagomål

För att förbättra hanteringen av klagomål ska leverantörer ange kontaktuppgifter dit även mottagare som är bosatta i ett annat land direkt kan vända sig med förfrågningar eller klagomål. Medlemsländerna ska säkerställa att leverantörerna besvarar klagomål så snabbt som möjligt och gör sitt bästa för att finna en tillfredsställande lösning.