Tillämplig lag

Uppdaterad: 2014-11-19

Det är viktigt att känna till alla nationella regler som gäller konsumenträttigheter som kan vara tillämpliga på avtalet. När det gäller gränsöverskridande transaktioner bestämmer förordning (EG) 593/2008 (Rom I)[1] vilket lands lag som är tillämplig för  avtalsförpliktelser i en viss situation.[2]

När det gäller konsumentavtal är vanligtvis lagen i landet där konsumenten har sin hemvist den lag som är tillämplig förutsatt att du ägnar dig åt kommersiell verksamhet i det landet eller riktar din kommersiella verksamhet mot det landet eller mot flera länder som inkluderar det landet. Du kan anses rikta din kommersiella verksamhet till konsumentens land om, till exempel, din hemsida innehåller information på konsumentens språk eller tillåter konsumenten att betala med sin egen valuta.

Följande omständigheter kan utgöra bevis på att din kommersiella verksamhet riktar sig till konsumentens land[3]:

  • aktivitetens internationella karaktär

  • nämnandet av färdbeskrivning från andra medlemsländer för att ta sig till den plats där näringsidkaren är etablerad

  • användandet av ett språk eller en valuta annat än det språk eller den valuta som vanligtvis används i medlemslandet där näringsidkaren är etablerad, med möjligheten att göra och bekräfta bokningar i det andra språket

  • nämnandet av telefonnummer med landskod

  • utgifter på en söktjänst på internet för att underlätta tillgången till näringsidkarens webbplats eller genom näringsidkarens mellanhand för konsumenter med hemvist i andra medlemsländer

  • användandet av ett toppdomännamn som är ett annat än namnet från medlemslandet där näringsidkaren är etablerad

  • nämnandet av ett internationellt klientel som består av kunder med hemvist i olika medlemsländer.

Eftersom förordningen bygger på principen om valfrihet kan parterna välja vilken lag de vill ska vara tillämplig på avtalet. Som näringsidkare har du möjlighet att ange i avtalsvillkoren vilken lag som är tillämplig på avtalet. Var medveten om att den lag du väljer enbart är tillämplig så länge den ger samma grad av konsumentskydd som lagen i det land där konsumenten har sin hemvist. I händelse av klagomål kan konsumenten hänvisa till lagen i det land han/hon har sin hemvist om den erbjuder en högre konsumentskyddsnivå.

Om du riktar din kommersiella verksamhet mot ett annat land rekommenderas det därför att du har grundläggande kunskaper om det landets konsumentlagstiftning och överväger hur de påverkar dig och ditt företag.


[2]Rom I är inte tillämplig i Danmark (den har inte implementerats på grund av Danmarks ”opt-out” när det gäller rättsliga frågor) och Danmark använder fortfarande förordning 80/934 för att bestämma vilken lag som är tillämplig. Norge (den norska högsta domstolen har i flera beslut konstaterat att Norge bör söka enighet med EU:s lagstiftning och därför gäller samma princip).

[3] Pammer v. Karl Schlütter GmbH & Co. KG C-585/08 och Hotel Alpenhof v. Mr. Heller C-144/09 är mål från EU-domstolen (CJEU) 2010 som handlar om konsumentskydd och jurisdiktion vid gränsöverskridande internet- och konsumenttransaktioner.