Konsument Europa är inte inkassobolaget Storm & Mets

Just nu ringer många upprörda konsumenter till oss i tron om att vi är Storm & Mets.

Vi vill påminna om att vi inte är inkassobolaget Storm & Mets, och vill därför uppmana konsumenter att noga läsa informationen på kraven Storm & Mets skickat ut så att dessa missförstånd kan undvikas.

Läs mer
Dölj lavinmeddelandet

Allmänna krav enligt konsumentlagarna

Uppdaterad: 2014-11-19

  • Varor eller tjänster måste överensstämma med beskrivningen som ges och måste hålla en tillfredsställande standard.

  • Beskrivningen av och detaljerna om varan eller tjänsten måste vara sanna och korrekta.

  • Om en vara är felaktig kan konsumenten kräva reparation, utbyte eller återbetalning under vissa förutsättningar fram till åtminstone 24 månader efter köpdatumet. Tidsfristen är dock längre i vissa medlemsländer och i Sverige kan konsumenten reklamera fram till 36 månader efter köpdatumet.

Säljaren bär ansvaret för eventuell bristande avtalsenlighet som föreligger när varorna levereras till konsumenten och uppkommer inom en period av åtminstone två år efter leveransen (i Sverige gäller tre år). Bristande avtalsenlighet kan dock inte fastställas om konsumenten vid den tidpunkt då köpeavtalet ingicks visste eller inte rimligtvis kunde ha varit omedveten om den bristande avtalsenligheten.

Eventuell bristande avtalsenlighet som visar sig inom sex månader efter leveransen antas ha existerat vid den tidpunkt då varan levererades såvida inte motsatsen bevisas eller att denna presumtion är oförenlig med varans eller den bristande avtalsenlighetens art.[1] Under de första sex månaderna efter köpet ligger bevisbördan på näringsidkaren att visa att produkten inte är bristfällig, medan det efter 6 månader har gått är upp till konsumenten att bevisa att produkten inte är avtalsenlig.

  • Begreppet reklamationsrätt avser köparens juridiska skydd vid köp av varor med felaktigheter som beskrivits ovan. Detta juridiska skydd är obligatoriskt enligt lag och är inte beroende av avtalet.

  • Begreppet garanti avser en persons viljeyttring, garantigivarens, som tar personligt ansvar för vissa fel. Det definieras på följande sätt: ”varje utfästelse som en säljare eller en tillverkare utan extra kostnad gör till konsumenten och som innebär att han skall återbetala det betalade priset eller byta ut, reparera eller på något annat sätt befatta sig med konsumentvaran, om den inte motsvarar specifikationerna i garantibeviset eller i reklam som rör varan”.[2]  Garantier kan finnas utöver, och inte i stället för, konsumenternas lagstadgade rättigheter.

Utöver skyldigheter för felaktiga produkter enligt konsumenträtten gäller specifika regler vid distansförsäljning (där man tar beställningar på distans från konsumenten, oavsett om det är via en webbplats, e-post, telefon eller fax).

Distansförsäljning i enlighet med EU:s direktiv om konsumenträttigheter

EU:s direktiv 2011/83/EU[3] om konsumenträttigheter gäller vid distansavtal för varor och tjänster när näringsidkaren är baserad i ett EU-land, Norge eller Island.[4] Efterlevnad av direktivet är obligatoriskt för alla näringsidkare inom EU.


[1]EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier.
Alla medlemsstater införde omvänd bevisbörda till konsumentens fördel i deras nationella lagstiftning. Tre av dem gick längre genom att utöka 6-månadersperioden till en längre presumtionstid. I Portugal är den omvända bevisbördan tillämplig under hela den 2-åriga garantiperioden. Så kommer också vara fallet i Frankrike från och med den 18 mars 2016. Presumtionstiden kommer då att utökas till 24 månader från att varan levererats. För begagnade varor kommer tidsperioden för omvänd bevisbörda stanna kvar på sex månader. I Slovakien kommer Konsumentskyddslag 250/2007 att utöka tidsperioden för omvänd bevisbörda till 12 månader.

[4]Observera att direktivet inte är tillämpligt på vissa typer av avtal, såsom avtal för sociala tjänster och spel. Se den omfattande listan i artikel 3.3 i direktiv 2011/83/EU.