Rätt att köpa tjänster från andra länder

Tjänstedirektivet klargör konsumenternas och företagens rätt att köpa tjänster från andra länder. Medlemsländerna får inte ställa krav som

• inskränker möjligheten att utnyttja tjänster som tillhandahålls av företag i andra länder
• diskriminerar mellan kunder på grund av nationalitet eller bosättning.

Vilka tjänster omfattas?

Tjänstedirektivet innehåller en allmän definition av tjänstebegreppet som innebär att det ska röra sig om verksamhet som en tjänsteleverantör utövar mot ekonomisk ersättning. Det finns ingen lista över vilka områden eller yrken som omfattas av direktivets bestämmelser. Exempel på områden som omfattas är:

• Underhåll, skötsel och säkerhet
• Byggsektorn och arkitektverksamhet
• Fastighetstjänster (till exempel fastighetsmäkleri)
• Turism (resebyråer, researrangörer och turistguiders verksamhet)
• Fritidsanläggningar, sportanläggningar och nöjesparker
• Hotell, restaurang och catering
• Informationstjänster (till exempel webbportaler, nyhetsbyråer och utgivningsverksamhet)
• Utbildnings- och fortbildningstjänster som inte bekostas av skattemedel
• Uthyrnings- och leasingtjänster (till exempel biluthyrning)
• Hushållstjänster

Vilka tjänster är undantagna?

Ett antal områden är undantagna från direktivets tillämpningsområde som till exempel:

• Bemanningstjänster
• Finansiella tjänster
• Säkerhetstjänster
• Transporttjänster
• Vissa speltjänster
• Audiovisuella tjänster och radiosändningar
• Tjänster som huvudsakligen finansieras med skattemedel, till exempel sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster
• Tjänstedirektivet ska inte heller inverka på den internationella privaträtten, i synnerhet inte på regler som garanterar konsumenter skydd enligt lagstiftningen i deras hemländer.